Framtiden
Planerar ständigt inför framtiden. Är väl ett slags intresse. Ett intresse jag också har är att åka runt Hoverberget och kolla på alla fina hus. Bor hellre i hus än lägenhet. Därför bestämde jag mig för att börja leta ett så fort jag tagit examen och skaffat mig ett arbete. Ett sånthär hus är det jag helst av allt vill ha med en härlig trädgård
Helllooo
har iaf skaffat mig två småongar, Boris och Alfons. Vår älsta katt Doris gick bort i april pga sjukdom men också ålderdom, 17 år. Tog det rätt hårt så jag skaffade mig två nya för att fylla ut tomrummet efter Doris.
Två brorsor. Så lika varandra att det ibland tar tid att se vilken som är Alfons och vilken som är Boris. Var tänkt att jag bara skulle ha en katt först, men så fick ägaren till kattongan återbud på ena katten och frågade därefter om jag ville ha två. Tvekade inte en sekund. Så nu har jag två bråkstakar hemma.
Nu är jag i momma och moffas hus i norderåsen med syrran. Pappa kommer förbi om några timmar och då ska vi till min farmors hus i lilltärrsjö.
Förhoppningavis kanske kag bloggar om
några dagar igen 😘😘
Det är du som är jag
Det bästa med sommaren är lukten av minnen. När häggen blommar ut och jag minns mina små lena fötter springa på gräsmattan hemma. Minnen som får en att längta tillbaka. Tillbaka till då. Då jag bodde där. Där stället är hemma. Där hemma är det bästa stället på hela jordklotet. Där jag inte längre bor. Dit jag aldrig mer kommer att flytta tillbaka till. Är det inte konstigt? Att inte bo på ett ställe som man älskar mest av allt i hela världen?
Kapitlet är nu vänt. Jag vänder blad. Dag för dag. Finner mig till ro. Tänker. Luktar på minnena. Minnet av barndom.
Kapitlet är nu vänt. Jag vänder blad. Dag för dag. Finner mig till ro. Tänker. Luktar på minnena. Minnet av barndom.
Ett snabbt steg framåt så är jag snart där...
Är det ens möjligt att älska något som man har hatat hela sitt liv? Och hata det medan man älskar det?
En dag började jag bara sådär. Att springa. Och jag fortsatte. Fortsatte. Och fortsatte. Så en dag ville jag hellre springa än att gå till gymmet.
Jag som har hatat löpning hela mitt liv. Nu älskar jag det. Förutom de första 10 minuterna då förstås. Då är det en plåga.
Men efteråt. Då är det en befrielse. Tankarna som snurrat runt i mitt huvud innan har försvunnit.
Och jag har blivit hel igen.
En dag började jag bara sådär. Att springa. Och jag fortsatte. Fortsatte. Och fortsatte. Så en dag ville jag hellre springa än att gå till gymmet.
Jag som har hatat löpning hela mitt liv. Nu älskar jag det. Förutom de första 10 minuterna då förstås. Då är det en plåga.
Men efteråt. Då är det en befrielse. Tankarna som snurrat runt i mitt huvud innan har försvunnit.
Och jag har blivit hel igen.
Början som aldrig blev ett slut.
Ibland börjar man skriva på något. Och ibland avslutar man det aldrig. Men bara för att det aldrig avslutades så betyder det inte att det är dåligt. Eller hur?
Så varför inte bara publicera alla dessa försök till något?
Tomheten som slukar henne för varje dag. Tårar har runnit nedför hennes kinder och ilskan har kokat i hennes kropp. Hon känner ingenting längre.
Hennes ben som går med tunga steg på den leriga grusvägen. Molnen har lagt sig som ett täcke över Norderåsen. Grusvägen som hon nu vandrar på har stora gropar som fylls av regnet som öser ner. Hon tittar ner i marken, dels för att hennes steg inte ska gå rätt i dem, men mest för att hon inte vill se sin fars bäste vän Sven som går bredvid henne.
Molnen har lagt sig som ett täckte på himlen över Drottningholm denna mörka höstdag. Löven har fallit från träden, ner på marken för att så småningom multna bort. Träden blir naknare för varje dag som går.
Edit står vid fönstret och blickar ut mot den franska parken där några barn leker tafatt, ett kärlekspar som försöker gömma sig för varandra i labyrinten. Den vackra labyrinten som snart endast består av träd och kvistar.
Hennes hjärta slår snabbare för varje sekund som går. Känslan över att ha blivit sviken, lämnad och bortglömd.
Edith önskade att hon kunde få gå runt bland de mörkgröna häckarna i parken, dessa murar som ligger utspridda över slottets park som hon alltid älskat.
Var jag går i skogar berg och dalar
Tar mig 20 år tillbaka. Jag skyndar mig ut ur bilen. Mina flätor hänger nedför mina axlar. Springer in i huset och hälsar på alla. Låter hon stryka mina kinder.
Tar med mig de andra och hoppar upp i sängen med det blåa överkastet. Åker upp. Åker ner.
Mitt minne när vi alla sitter tillsammans i salen.
Bananstubbe, mockarutor, kanelbullar och självklart krus.
De sitter mitt framför mig. Som alltid.
''Får jag ta en till?'' frågar jag min mamma.
''Det får du fråga dom om'', svarar hon.
Jag kollar på dem. Ser en nickning.
''Se till att doppa nu''
Dricker jordgubbssaft ur mitt favoritglas med den blåa fågeln.
Det är sommar och solen skiner. Efter vår traditionella söndagsfika åker de andra på utflykt.
Jag och hon stannar hemma. Vi båda är trötta.
''Jag lägger mig här på soffan och vilar medan nu ligger där inne'', ropar jag till henne.
Somnar. Vaknar av att alla är hemma och har ätit klart middagen. Utan mig.
Köttbullar, potatis, lingonsylt, brunsås, frysta grönsaker som har kokats, hårt tunnbröd, ost och självklart lätt och lagom står på bordet. Äter medan det diskas för fullt.
Vi får sockrade hallon med vispgrädde till efterrätt.
Sen spelar hon och jag dyngtunna. Jag vinner. Men hon får såklart stryka min kind. Det får hon alltid.
Sen tar vi alla farväl. Det sista jag ser är han. Vinkande i fönstret.
Hej då momma och moffa! Vi ses ju nästa söndag igen.
Tar med mig de andra och hoppar upp i sängen med det blåa överkastet. Åker upp. Åker ner.
Mitt minne när vi alla sitter tillsammans i salen.
Bananstubbe, mockarutor, kanelbullar och självklart krus.
De sitter mitt framför mig. Som alltid.
''Får jag ta en till?'' frågar jag min mamma.
''Det får du fråga dom om'', svarar hon.
Jag kollar på dem. Ser en nickning.
''Se till att doppa nu''
Dricker jordgubbssaft ur mitt favoritglas med den blåa fågeln.
Det är sommar och solen skiner. Efter vår traditionella söndagsfika åker de andra på utflykt.
Jag och hon stannar hemma. Vi båda är trötta.
''Jag lägger mig här på soffan och vilar medan nu ligger där inne'', ropar jag till henne.
Somnar. Vaknar av att alla är hemma och har ätit klart middagen. Utan mig.
Köttbullar, potatis, lingonsylt, brunsås, frysta grönsaker som har kokats, hårt tunnbröd, ost och självklart lätt och lagom står på bordet. Äter medan det diskas för fullt.
Vi får sockrade hallon med vispgrädde till efterrätt.
Sen spelar hon och jag dyngtunna. Jag vinner. Men hon får såklart stryka min kind. Det får hon alltid.
Sen tar vi alla farväl. Det sista jag ser är han. Vinkande i fönstret.
Hej då momma och moffa! Vi ses ju nästa söndag igen.
Jag lovar jag ska..(X)
..bli bättre på det här med att skriva. Jag fick en väldans lust att blogga nu, men om vad? Julen? Näh, alla vet ju liksom att jag älskar julen redan.
Om vad jag ska göra i helgen? Näh, meningslöst. Men om ni tjatar så, klart jag kan berätta.
På fredag är sista dagen på skolan för i år. Jag kommer att gråta skiten ur mig när jag tar adjö av den bästa lärare n i världen som slutar. Men jag gillar att grina. Så det gör inget. Buuhööööhöööö
Lördag - Åker hem till Jämtland. Jag och min syster ska åka tåg och då är det tradition att fika tillsammans. Men i alla fall! Vi kommer att stå i köket och laga mat och baka massa gött och sen kommer Sophie att gnaga upp mig. På kvällen kommer mina kinder att värka, så istället för kinderna så kommer pappa att ta över gnagandet fast på mina fötter. Har jag tur så kanske min räddare i nöden finns i närheten - Mamma, som hjälper mig från den gnagande pappan.
Söndag - Dricka juldrink och slå in paket medan mamma och pappa är hos grannen och dricker Iris Kaffe. Också ska jag och Sophie tjaffsa om vilken som ska ha tejpen.
Så nu har jag bloggat. Det. Var. På. Tiden.
Hej och hå! Syns om några månader kanske. Eller i morgon. Kanske i kväll. Men jag gissar på att det kommer att dröja fett länge till nästa gång. Som vanligt.
Prinsessan
Myser med min prinsessa
Att ha en bra självkänsla
''Att aktivt välja ger effekter i mitt liv. Jag är en mer kärleksfull person - mot mig själv och andra. Jag tänker på att vara kärleksfull även mot dem som inte är närvarande och mot dem jag inte känner. Jag har lättare att fatta beslut och att se vad som är viktigt för mig och min familj. Jag jobbar på att inte låta mig styras av rädslor, eftersom det hindrar mig att göra saker som är utvecklande för mig som person - både professionellt och känslomässigt. Jag spar tid från att fokusera på dåliga saker vilket gör att jag kan vila mer i känslan av att jag är bra och fin och har massor av kärlek, vänner och förutsättningar i mitt liv. För länge sedan var jag övertygad om att det viktigaste i livet var att bli älskad. Så är det inte längre. Jag har insett att det största är att älska. Både mig själv och andra. Genom kärlek till mig själv har jag blivit mycket bättre på att ge kärlek till andra. Och den fantastiska effekten är att allt kommer tillbaka!''
Att göra det lilla extra...
Kl 07.28 gick tåget från Stockholm till Östersund. På tåget satt en gammal tant som jag tyckte såg så gullig ut. Kände på mig att kanske hon behövde hjälp med något under resan, och efter några timmar for hennes jacka ner på golvet. Nu kunde jag ju ha hjälpt henne att ta upp jackan! Gjorde jag det?
Såg att hon var på väg ner för att ta upp sin jacka och det jag satt och tänkte ''ska jag? Eller klarar hon sig? Ska jag? Ska jag? Ska jag? Hon klarar det, hon har den snart''
Efter att hon fått tag i sin jacka blev jag sjukt besviken på mig själv. Hur dum i huvet är jag egentligen? Varför hjälpte jag henne inte? Men nu är det ju försent!
Fast! Aldrig ska man tänka att det är försent, så jag tänkte såklart om. När hon kliver av tåget hjälper jag henne, vare sig hon vill eller inte. Och det gjorde jag. Tog ner alla hennes väskor, hennes korg och rullator. Försökte fixa ihop hennes rullator, vilket inte gick. Tur var så kom pappa och hjälpte oss och när vi fått ihop den följde vi med henne in till stationen med väskan.
Så idag lärde jag mig att inte tänka, bara gör det! Och båda blev ju väldigt nöjda, hon för att hon fick hjälp (Även fast hon var en envis dam som kunde klara det själv) och jag för att jag gjorde en god gärning.
Nu får ni inte tro att jag igonerar alla gamlingar som behöver hjälp, för det gör jag inte. Men ibland tänker jag för mycket och sen har någon annan hjälpt till, och då sitter jag där och tänker ''Dum jag var som inte hjälpte till''.
Så nu är det dags att sluta tänka =D
Meningen med livet?....
Det är ju självklart att leva det. Men det finns så mycket mer att tänka på. Jag läste precis ut en bok som Benny.R har skrivit, den var så himla intressant! Jag tog därför fram boken igen och markerade allt viktigt som han skrivit.
''Jag menar att vi själva väljer om vi vill ha ett helvete eller ett paradis på jorden och det har inget med pengar att göra. Det bästa i livet är faktiskt gratis - andra människor och naturen''
''Finns det verkligen någon mening med korta liv och all den smärta ett barns död orsakar föräldrar? Svaret är ja. Det finns e mening med korta liv. Det kan handla om en själ som lärde sig så mycket under sitt förra liv att hon bara behöver en kort repetition av något som hon missade. Eller så ska hon göra upp något med någon och det kanske inte tar så lång tid. Men det kan också vara så att barnets korta liv ska ge kunskap åt föräldrarna. Vissa går ner och dör efter några dagar. Då är det nästan säkert så att dessa föräldrar hade svåra avsked och förluster inskriva i sina livspaner''
''Dali Lama säger att meningen med livet är att vara lycklig och jag tycker att det är allas plikt att se det positiva i att leva. Livet är en stor fest som vi alla har blivit inbjudna till och det gäller att ha så roligt sin möjligt medan man är här ''
''Kom ihåg att den enda personen som du MÅSTE leva med i hela ditt liv , är du själv. Den enda som tillåter dig att svika dig själv, är också du själv''
''När något hemskt händer så finns det alltid en mening med det. Det gäller att försöka tänka såhär: ''vad kan jag lära mig av detta? vad ska jag lära mig av detta? Hur kan jag göra den här situationen bättre?'' '
''Jag är inte rädd för att dö men är ändå tacksam för varje ny morgon jag vaknar upp till. Jag har fått ännu en dag! Jag är rädd om livet och tar tillvara varenda dag. Jag är tacksam för det lilla''
''Att vi ofta försöker förringa ondskefulla handlingar beror förstårs på att vi inte riktigt orkar med att se ondskan. Vi vägrar tro att den kan drabba oss - vi kommer aldrig att bli knivstuckna, rånade, våldtagna eller mördade. Det positiva med att vi tänker så är att vi därmed inte låter ondskan segra och växa sig större. Det negativa är att det hindrar oss från att se hur illa ställt det kan vara''
''Det bästa sättet att skydda sig själv är att inte visa rädsla för något eller någon''
''Ilska tar faktiskt bara energi ifrån oss, den ger ingen energi även om det kan kännas så för stunden. Oc vi når aldrig insikter förrän vi släppt ilskan''
''Var stolt över det du faktiskt åstadkommit här på jorden även om du kasnke inte tycker det är så mycket utan hade velat prestera ännu mer''
''Det vi behöver i livet kommer vi ihåg och allt det vi glömt har varit oviktigt. Vår största uppgift här på jorden är att leva livet, att samla kunskaper och insikter. Vår största upplevelse här på jorden är att få leva!''
Onsdagens
Lunch med kollegorna!
Dagens!
Ibland får man verkligen till det, och idag är jag nöjd.
Bullfest!
Bästa bullarna finns i Jämtland. Det går liksom inte att sluta äta dessa bullar. Fy farao så goda de är :)
Carries BÄSTA
Jag ÄLSKAR Sex and the city. Älskar, älskar, ÄLSKAR hennes kläder. Jag har tre favoriter som jag bara Måste H A!
3
På Bradys dop hade Carrie (bilden längst upp till höger) en underbar ros i håret. Jag har en liknande i rött, men den här var något alldels extra.
2
Jag typ nästan svimmade när jag såg detta halsband. Jag älskar ju pärlhalsband, så när jag såg Carrie ha det här så dog jag. Grejen är det att jag vette faringen vart jag ska få tag på ett sånt här. Jag vägrar bära falska pärlhalsband från kappAhl, Hm, Åhléns osv.
Har en favoritaffär i Stockholm, Antik, gammal & nytt, som har dom bästa pärlhalsbanden, tyvärr har jag aldrig hittat ett sånt här.
Nästa vecka åker jag till Paris, och då SKA jag hitta mitt drömhalsband.
1
Vackrare klänning får man leta efter. Jag kollade igenom hela boxen för första gången för ca 5 år sedan. Och nu för 1 månad sen såg jag klart alla igen. När jag kom till bröllopet när Carrie hade denna på sig, rös jag i hela kroppen...nästan grät. För den är så underbart vacker. Det är den finaste klänning jag sett. Och jag älskar ju klänningar, jag får aldrig nog.
Jag har en hel wlak-in-closet med bara klänningar. Har ca 25-30 klänningar =D Nästa klänning hoppas jag blir en liknande som Carrie har.
I Love Paris
I somras var jag, Rebecka och Sophie till Paris. Jag förälskade mig i staden. I sommar ska jag och min familj till Nice, men i höstas kände både jag och Sophie att det är alldeles för lång tid till juni. Så vi satt och tänkte tillbaka på Paris, på hur mysigt och roligt vi hade det. Vi kom då på att vi aldrig har gjort en resa tillsammans, bara vi två och att det skulle vara kul att göra det någongång.
Så när vi satt och tänkte tillbaka på Paris så kom vi fram till att istället för att längta tillbaka så varför ska vi inte längta till något istället.
Så vi gjorde det spontant, bokade en resa över en helg till Paris utan att veta om vi får ledigt eller inte. Nu är det inte långt kvar, om snart 1 månad åker vi.
Och igår bokade vi in lördag kväll för att gå på Moulin Rouge Show.
Fy farao vad jag längtar efter min och Sophies första ''syskonresa''.
Sista kvällen i Paris i somras. Hade på mig min älskade klänning som jag köpte i Paris och den följer med tillbaka :)
Tyvärr kunde vi inte åka upp till Eiffeltornet, men den här gången ska vi bannemej dit!
Råbiff är ett måste mär man åker till Frankrike. Första kvällen i Paris gick vi till en mysig bistro som serverade världens godaste råbiff. Självklart ska vi dit igen =D
Kommer säkert att ta flera hundra foton denna gång med. Dom här två bilderna tog jag första dagen, och det blev dom bästa bilderna.
Strosa runt är det bästa
Innan Moulin Rouge ska vi sitta nedanför Sacré-Coeur och titta på den vackra staden
Snart snart snart snart snart åker vi!!!!!
Määääddddzz
Jag avskyr när folk slaskar, det är det värsta jag vet. Min pappa är expert på det. Han slaskar hela tiden. Och jag blir lika irriterad varje måltid ''SLUTA SLASKA!!!!!!!''
En dag när jag och Sophie satt i soffan, helt inne i våra böcker, så sätter sig pappa vid matbordet för att äta frukost. Han tar fram sin blåa lilla kopp med kaffe i och en skinksmörgås. Sörplar i sig kaffet och börjar slaska.
''SLUTA SLASKA!!'' Skriker jag och Sophie. När man säger till en person att sluta, ja då slutar man ju. Förutom Mats-Eric, som är den värsta retstickan på hela jorden.
''Men pappa, varför slaskar du? Måste du verkligen göra det?'', frågar Sophie.
Så nu vet vi varför pappa slaskar ''För att det inte blir lika bra ''effekt'' ''.
Vi älskar att tövla varandra
La Noyée
Yann Tiersen – La Noyée
En favoritlåt från Amelie from Montmartre. Den får mig att längta tillbaka till Paris!
Amelie From Montmartre
Älskar musiken från filmen. Älskar att plugga franska till Amelie from Monmartre. Bara typ älskar. Älskar.
