Att göra det lilla extra...
Kl 07.28 gick tåget från Stockholm till Östersund. På tåget satt en gammal tant som jag tyckte såg så gullig ut. Kände på mig att kanske hon behövde hjälp med något under resan, och efter några timmar for hennes jacka ner på golvet. Nu kunde jag ju ha hjälpt henne att ta upp jackan! Gjorde jag det?
Såg att hon var på väg ner för att ta upp sin jacka och det jag satt och tänkte ''ska jag? Eller klarar hon sig? Ska jag? Ska jag? Ska jag? Hon klarar det, hon har den snart''
Efter att hon fått tag i sin jacka blev jag sjukt besviken på mig själv. Hur dum i huvet är jag egentligen? Varför hjälpte jag henne inte? Men nu är det ju försent!
Fast! Aldrig ska man tänka att det är försent, så jag tänkte såklart om. När hon kliver av tåget hjälper jag henne, vare sig hon vill eller inte. Och det gjorde jag. Tog ner alla hennes väskor, hennes korg och rullator. Försökte fixa ihop hennes rullator, vilket inte gick. Tur var så kom pappa och hjälpte oss och när vi fått ihop den följde vi med henne in till stationen med väskan.
Så idag lärde jag mig att inte tänka, bara gör det! Och båda blev ju väldigt nöjda, hon för att hon fick hjälp (Även fast hon var en envis dam som kunde klara det själv) och jag för att jag gjorde en god gärning.
Nu får ni inte tro att jag igonerar alla gamlingar som behöver hjälp, för det gör jag inte. Men ibland tänker jag för mycket och sen har någon annan hjälpt till, och då sitter jag där och tänker ''Dum jag var som inte hjälpte till''.
Så nu är det dags att sluta tänka =D
Kommentarer
Trackback
