maaariastromqvist

Statusuppdateringar jag rent ut sagt AVSKYR. Och tror dom att någon ens bryr sig om det här?

Första mötet


Flickorna möter varandras blickar. Ena flickan ser en söt blond tjej. Hon har svarta byxor, svart båtringad tröja, ett rött förkläde runt midjan och håret uppsatt i en toffs. 
Flickan går fram till den andra och hälsar - Hej!
Den söta flickan sträcker fram sin hand och hälsar ''Hej, Emmeli!''

Trött går hon ifrån Emmeli irriterande över att hennes handledaren låter henne stå i köket och se på när de bakar. Tänker ''Hur kan de låta praktikanten stå och kolla på. Hon är ju här för att lära sig, inte kolla''. Irriterad sätter hon sig i personalrummet för att äta sin lunch.
Plötsligt ser hon Emmeli komma in. 
- Hej! Visst är det du som är Maria?
- Ja.
- A okej. Jag ska jobba kväll med dig i morgon.
- mmm, okej. Då ska vi baka massa grejer. 
- Okej. 

Emmeli går. Jag går till det andra hotellet, Lord Nelson, för att tvätta. När jag är klar går jag sakta tillbaka. Då möter jag praktikanten Emmeli igen. Hon går med en kille. 
Jag ler mot henne. Det gör inte hon. Hon ler mer och säger glatt ''Hej då! Syns i morgon!'' 


Våra kvällar

I höstas hade Maria en annan praktikant, en jättegullig tjej somm hon trivdes bra med. Det hon inte visste då var att det skulle komma en till praktikant till vintern som skulle förändra hennes liv. Hon skulle inte bara bli den bästa praktikanten, Emmeli skulle även bli hennes bästa vän. 

Tjejerna står i köket och förbereder massa bakverk. Till helgen är det Afternoon Tea och dem har massa att göra. Dem gör scones, lemon curd och Cocolate teabread. 
Maria kollar mot sin prakikant och ser att hon tar en sked mot chokladsmeten. Hon öppnar munnen och smakar. Skriker av lycka ''Guuuuuuuuuud ¨vaaaaaa goooooooott''

Det här är mitt första minne med dig Emmeli. Jag visste inte då att vi skulle bli så tajta som vi är idag. Men en sak visste jag - att varje dag, minut och sekund med dig var jag som mest gladast. 
Idag är jag mer än gladast då jag är tillsammans med dig, jag är den lyckligaste flickan på jorden. Aldrig i hela mitt liv har jag känt så starkt för en kompis. Du betyder lika mycket som Sophie betyder för mig. Och det kommer aldrig att komma en person till som kommer att betyda lika mycket som du gör för mig. 
Du är inte bara min bästa kompis, du är min syster. Jag kommer alltid att finnas här för dig. Jag kommer alltid att ställa upp för dig. Emmeli, jag gör ALLT för dig. 
Jag älskar dig Emmeli Edvardsson. Jag kan inte beskriva med ord hur mycket jag älskar dig. 
Du är min bästa vän, min själsfrände, mitt lyckopiller som ALLTID gör mig glad. 

Du är min bästis <3 och kommer alltid att vara. 

Jag älskar dig
<3 <3 <3

När jag ändå är inne på spådom. Jag får ställa vilka frågor jag vill, så jag passade på att fråga om min momma och moffa.
- Finns min momma och moffa omkring mig ibland?
-Ja, det finns dom. Jag ska ta kontakt med dom här.

Jag sitter spänd. Inte gråta. Inte gråta. Håll igen nu Maria.

-Jag ser en kvinna. Hon är en snäll person, men bestämd.

Hon berättar om att min momma tycker att det är roligt att jag bor i Stockholm, medan min moffa tycker att jag borde flytta hem.
- Ja han tycker att du kan bo ett litet tag i Stockholm, men sen vill han att du flyttar hem och skaffar dig en gård.

Min momma tycker däremot att jag ska bo kvar och börja studera.
-Det är väldigt viktigt för henne, att du får en utbildning. Hon är även en person som vill ha ordning och reda.

Där krockar jag och min momma. Visst vill jag ha det fint omkring mig, men jag är så förbaskade lat att jag istället för att plocka och dona varje dag, tar en STORSTÄDNING en gång i veckan. Och då har det blivit ordentligt stökigt.

-Det kan vara små saker som att vattna blommor eller plocka bort lite skräp.

Vänta lite här nu! Jag känner igen det där. Min mamma är precis lika dan. Och min moster. Dom gånger jag fått påhälsning så tar dom fram vattenkannan och räddar mina halvdöda blommor. Ger mig tips.

-Och varje gång mamma åker hem till Svenstavik så ringer hon några timmar senare och frågar mig om jag ätit upp bananen som snart blir gammal.

Hon fortsätter att prata om min momma. Efter ett tag vet jag inte om hon verkligen pratar om min momma. För det känns som att hon snackar om min mamma nu.

Till dig momma och moffa - Jag är ledsen moffa, men jag kommer nog inte att flytta hem igen. Momma, ja jag ska börja studera. Du behöver inte oroa dig, en utbildning kommer jag att få.

Så innan hon började prata om min momma och moffa så trodde jag att jag skulle börja grina. Men det slutade med ett jädrans skratt. Roligt att få veta hur dom tycker och känner.